TRADITIONELL DANS
Meke: Fijis tradition av dans, sång och berättande
Meke är samlingsbegreppet för fijiansk dans, sång och berättande – och det är en genuint annorlunda tradition jämfört med eldshowerna som sätts upp för besökare runt Nadi.
Se datum för Fiji Fire Dance på GetYourGuide ↗Vad meke faktiskt är
Meke är det allmänna fijianska begreppet för en traditionell föreställning som kombinerar reciterad eller sjungen poesi, koreograferad dans och berättande – historiskt använt för att bevara historia, legender och viktiga händelser för samhällen utan skriftlig tradition. En meke är inte en fastställd rutin; det är en bred performanceform, närmare konceptet "fijiansk dansteater" än någon enskild dansstil, och olika byar och regioner har sina egna repertoarer som förts vidare genom generationer av utövare. Att lära sig en bys meke tog traditionellt åratal av övning, eftersom rörelser, sång och innebörd alla måste förmedlas korrekt från äldste till yngre utövare.
Olika resmål, olika roller
Inom meke finns erkända kategorier som framförs av olika grupper – männens krigsdanser med klubbor eller spjut (ibland kallade meke wesi), kvinnornas fläktdanser med vävda fläktar (seasea), samt sittande eller stående former som betonar hand- och armrörelser framför rörelse över golvet. De specifika danserna, dräkterna och sångerna är ofta knutna till en viss by eller ett visst tillfälle, vilket är en del av varför programmen på kulturföreställningar kan variera – du kan få se ett annat urval av meke beroende på vilken grupps uppträdande du tittar på.
Meke och elddans är inte samma tradition
Det är lätt att slå ihop meke och eldkonster i samma kvällsföreställning, eftersom de ofta programmeras i följd – men de kommer från helt olika traditioner. Meke är berättande sång- och dansframträdanden som utövas över hela Fiji och är inte knutna till någon enskild ö. Fijiansk eldvandring (vilavilairevo) är en ärftlig ritual specifik för Sawau-folket på Beqa Island. Eldknivsdans däremot utvecklades i Samoa och är en modern polynesisk underhållningsform snarare än en traditionell fijiansk sådan. En välskött föreställning bör tydliggöra dessa skillnader i stället för att presentera allt som en enda odifferentierad ”fijiansk elddans”.
Instrumenten bakom föreställningen
Meke ackompanjeras traditionellt av slagverk och sång snarare än enbart melodiska instrument — lali (en uthuggen träslit-trumma) används för att sätta rytmen och markera starten på en föreställning, och gruppsången för berättelsen framåt. Många kulturella kvällar riktade till besökare lägger till ett strängband som spelar gitarr och ukulele-liknande instrument för en mer samtida, lättillgänglig ljudbild mellan eller parallellt med meke-segmenten — behagligt att lyssna på, och ofta genuint skickligt musicerande, men en annan register än den traditionella, sångdrivna meken i sig, så utgå inte från att strängbandets låtar du hör är meke.
Vad dansarna faktiskt föreställer
En meke berättar ofta en specifik historia – en legend, en historisk händelse, en hyllning till en hövding eller ett vardagstema som fiske eller plantering – uttryckt genom synkroniserade rörelser och formationsbyten snarare än abstrakt dans. Dräkterna, från vävda masi-element (barktyg) till snäckprydnader och lövverk, väljs för att passa berättelsen snarare än enbart för den visuella effekten. Om en föreställning ger någon förklaring av vad en särskild meke föreställer, är det värt att lyssna noga – innebörden är oftast det mer intressanta, långt bortom själva koreografins spektakel.